Det finns gott om fisk i Mälaren!
Mälaren har kanske flest fiskarter av alla sjöar i Sverige, ca 35 arter.
Du som var på föredraget kanske vill kolla upp vad det egentligen sas, kanske gick det för fort mot slutet? Eller du som missade hela föredraget, här är presentationen i .pdf-format: Klicka här
Roligt med så stor uppslutning! Vi blev lite mer än 50 pers som var med. Sammanfattningsvis så är läget för fisken hyfsat, bestånden mår bra förutom siklöjan som överfiskades och kraschade för 25 år sedan. Ännu syns inte någon återhämtning i provfiskningen. Yrkesfiskaren Per Vidlund tryckte på att mer forskning är avgörande för att få långsiktigt välmående fiskbestånd, mer pengar måste till där. Forskaren Ulrika Beier framförde att det vore bra om vi konsumerade lite fler olika fiskarter, så att vi inte belastar en viss art ensidigt. I vårt grannland Finland och i stora delar av Europa och Asien har tex karpfiskar, såsom Braxen, en given plats på matbordet. Nu har finkrogarna (som ju ofta visar mattrender) i Sverige så smått börjat servera den igen, såsom man gjorde förr i Sverige. Ulrika nämnde också att forskningsdata tyder på att det skulle kunna vara gynnsamt för bestånden om det förutom en gräns för hur liten en fisk får vara för att tas upp även fanns en maxgräns - stora fiskar ger nämligen mer rom, större romkorn och därmed mer livskraftiga yngel. Vi inväntar forskningsresultaten med spänning!
/HF
Vi inventerade Badelundaåsen
Grusnejlika. Foto: Bengt Stridh
Ett tiotal medlemmar i Botaniska föreningen i Västmanland och Naturskyddsföreningen i Västerås har vid tre tillfällen under 2012 letat efter växter på Badelundaåsen och matat in alla fynd i artportalen.
En sällsynt nejliksväxt hittades i stort antal i gruset där hästar tränas, i kanten av den övertäckta grustäkten. Grusnejlikan som den heter (bild) beskrevs för 40 år sen inte långt därifrån nära Trojaborgen. Om det var hästtramp eller nänniskotramp som gynnade växten då vet vi inte. Men att den på något sätt överlevt grustäkten!
Andra vackra blommor vi fann är knippnejlika, knärot, grönpyrola och björkpyrola i mörka skogen, och backsippor i en privat hästhage. Vi saknar tråkigt nog backsippa i hela det centrala åsområdet, och någon fin ängsflora kan vi inte heller säga att vi funnit någonstans. Blåklockor är förstås alltid vackra.
Även trädgårdsrymlingar som Japansk klätterros, pimpinellros och jordärtsskockor har dokumenterats. Det kan ju vara intressant att dom trivs även i fel miljö där dom kanske inte är så vackrta.
Sammanlagt hittade vi över 300 arter. Och då har vi ändå inte tagit med många maskrosarter eller fibblor. Jag måste dock erkänna att jag inte har lätt att skilja de fyra hagtornsarterna åt, och jag jobbar på gräsen. Men bra mycket har jag lärt mej under jobbet med inventeringen! /Lars-Olof