I en debattartikel 9 november uttrycker tre ordföranden för LRF i Norr- och Västerbotten samt Norra Skogsägarna oro för att markägares möjlighet att avverka skog ska kunna påverkas av Naturskyddsföreningen.
Man anser att förvaltningsrättens beslut att upphäva skogstyrelsens tillstånd för avverkning av naturskog vid porten till världsarvet Laponia är felaktigt. Det som oroar debattörerna är ändå främst att naturvänner nu tillåts överklaga myndighetsbeslut.
Naturskyddsföreningen överklagade skogsstyrelsens beslut eftersom det så tydligt står i skogsvårdslagens §18 att en fjällnära skog med höga naturvärden inte kan tillåtas avverkas. Förvaltningsrätten gav oss rätt.
Beslutet att skogsvårdslagen faktiskt måste följas har upprört många inom skogsbruket. Debattörerna menar att det kan bli nästan omöjligt att bedriva skogsbruk i fjällnära områden och att detta sker genom att ett ”särintresse” får överklaga. Sverige har dock anslutit sig till Århuskonventionen som ger miljöorganisationer, som en del av allmänheten, möjlighet att överklaga beslut.
Att Naturskyddsföreningen kallas för ett särintresse är att använda begreppet felaktigt. Vi har inte något ekonomiskt intresse i att bevara natur, inte heller i att försöka rädda världen från klimatkatastrof eller på andra sätt värna miljön. Vi arbetar inte för att gynna en begränsad grupp medborgare utan företräder istället allmänhetens intressen, vi är naturens och framtida generationers försvarare.
Fram till 1980-talet hade endast markägare rätt att föra talan juridiskt när det gällde exploatering. Med den nya miljöbalken gav Sverige miljöorganisationer rätt att överklaga. Detta gällde dock inte den verksamhet som påverkar störst yta i vår natur: Slutavverkning av skog som ersätts med monokulturer. Vid Riokonferensen 1992 framhölls betydelsen av folkligt deltagande för en hållbar utveckling och 1998 togs ytterligare ett steg genom ”konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor”, det som kallas Århuskonventionen. Sverige ratificerade konventionen 2005.
Det är ett internationellt erkänt intresse att miljöorganisationer ska kunna föra talan i miljöärenden. Naturskyddsföreningen är Sveriges största natur- och miljöorganisation med sina 191 000 medlemmar. Föreningen står öppen för alla som vill värna vår gemensamma miljö.
Debattörernas oro för att den ideella naturvården nu, genom sina nya möjligheter, ska kunna snedvrida myndigheternas naturskyddsarbete är i högsta grad obefogad. Naturskyddsföreningen står bakom den linje att skydda 20 procent av marken som Sverige drev under FN-konferensen i Nagoya. Resultatet blev att vi i Sverige och de flesta nationer förbundit oss att spara minst 17 procent av våra markområden, speciellt de viktiga för den biologiska mångfalden – som den produktiva skogen. I dagsläget har Sverige 3,4 procent skyddad produktiv skogsmark, enligt SCB och miljöminister Lena Ek. Därmed är det så långt till åtagandets nivå att precis alla biologiskt värdefulla skogar måste bevaras för att nå målet.
Den ideella naturvården och regeringen är alltså överens om målet om en synnerligen kraftig ökning av de skyddade arealerna produktiv skog. Det vore synd om inte näringen snart kunde ansluta sig till de demokratiskt beslutade målen.
Ingegerd Saarinen, ordförande Naturskyddsföreningen i Västerbotten
Lars Andersson, ordförande Naturskyddsföreningen i Norrbotten
Artikeln publicerades i Västerbottenskuriren 5/12 2011