LRF säger att de företräder allmänintresset – ännu återstår dock att bevisa detta påstående.
Hardselius, Lindfors och Lindström påstår att de värnar allmänhetens intresse när det gäller skogen. Det är märkligt med tanke på att markägarna bara är tre procent av befolkningen. Ska de diktera villkoren för allmänheten? Samtidigt laddar LRF-ledarna för att begränsa allemansrätten.
Varför hittar LRF-ledarna på att Naturskyddsföreningen anser att staten ska köpa skog för 545 miljarder för reservatsbildning? Det finns olika vägar att nå det skydd och det hållbara brukande av skog som behövs. Internationellt har man accepterat principerna PPP (polluters pay principle) och UPP (users pay principle), vilket betyder att varje näring ska ta ansvar för att den inte skadar natur och miljö – att inga farliga gifter sprids, att ingen utrotning sker av arter eller livsmiljöer.
Ni säger att ni företräder allmänintresset – bevisa det! Får vi se er ta initiativ för att skogsnäringen ska bära sina miljökostnader i allmänhetens intresse? Ställer ni upp på att naturen är för alla? Ställer ni upp på att alla skogens arter ska överleva? Ställer ni upp på att åtgärda de kritiska hot som Artdatabanken dokumenterat? Ställer ni upp på Riokonventionen och de arealer skog som behöver skydd enligt Nagoyaavtalet?
Tänk om vi kunde enas om att ekologiskt hållbart skogsbruk och jordbruk är ett allmänintresse. Vi vet att många ägare av mark vill sköta den varsamt. Ändå stödjer ni markägare som kräver att få kalhugga fjällnära urskog i Änok, vid Världsarvet Laponia. För den som inskränkt försvarar särintresset är det svårt att förstå dem som engagerar sej för miljö och klimat, utan att tjäna pengar på det. Lyssna på era varsamma medlemmar till att börja med, så kanske ni hittar vägen fram till allmänintresset.
Ingegerd Saarinen, ordf Naturskyddsföreningen i Västerbottens län
Lars Andersson ordf Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Debattartikeln publicerades i Västerbottenskuriren 13/1 2012