Fåglar i Spanien

Biätare

För den fågelintresserade är Spanien Europas finaste fågelland, säger Lars-Peter Jansson en kväll då vi samlats i biblioteket för att ta del av hans bilder och berättelser från Spanien. Artrikedomen är mycket stor och landet har en variationsrik natur som bjuder på många möjligheter till att se olika fåglar. Särskilt på våren, då kan man se och höra fåglar vart man än stannar till då man färdas i landskapet. Lars-Peter rekommenderar att man hyr bil och gör egna turer runt om i landet. För den som så vill finns det gott om guider för ändamålet.

Under kvällen fick vi förutom bilder på fåglar se bilder från olika platser i Spanien och ta del av Lars-Peters erfarenheter från sina resor i landets olika delar. Spanien har inte bara Pyrenéérna och Sierra Nevada utan många fler bergskedjor och slättlandskap, skogar, våtmarker och förstås en lång havskust. Spaniens sydspets och hamnstaden Tarifa är väl värd ett besök om hösten. Då går ett stort flyttsträck med en mängd olika fågelarter som lämnar Europa för att flyga över Gibraltarsundet till Marocko och vidare över den afrikanska kontinenten. Sträcket innehåller mycket rovfågel.

Från kusten visades bl.a. bilder av långnäbbad mås, medelhavstrut och den exklusiva arten rödnäbbad trut som häckar vid Barcelona och Mallorca.

Mellan Torrevieja och Alicante in i landet mot Albacete och El Hondo växlar landskapet till jordbruksbygd och våtmarker. Från jordbruksområdena kunde vi se flyghöns, kalanderlärkor och purpurhöna. Bilderna som visades under kvällen håller en genomgående hög kvalité och detaljrikedom. Men Lars-Peter menar att exempelvis se purpurhönans fjäderdräkt, då hon rör sig i solljuset, skimra i olika blå nyanser är en än större upplevelse i verkligheten.

Våtmarkerna vid El Hondo höll med gömslen som gjorde att det gick att komma nära för bra bilder och studier av fåglarna. Styltlöpare, flamingo, kopparänder, brunänder, brun kärrhök, smådopping, svarthalsad dopping var några av de arter som förevisades. Den svarthalsade doppingen är för Sverige en exklusiv art men kan ses vid Hornborgasjön. Rörhönan förekom i ett stort antal till skillnad från här i Kristinehamn där den dock tidigare funnits i ett större antal vid dåvarande Sannatippen. Nu finns endast ett häckande par kvar i kommunen.

Väster om Madrid ligger regionen Extremadura som gränsar mot Portugal. Våren 2011 bodde Lars-Peter i staden Trujillo och färdades runt i regionen på småvägar bland berg, genom småbyar och över slätter och stora betesområden med utspridda gårdar. Härifrån visades många vackra landskapsbilder och bilder inifrån byar.

I Extremadura är vit stork och brun glada mycket vanlig. Storkbon kunde ses överallt, på byggnader, träd och i kraftledningsstolpar. Brun glada kunde särskilt i anslutning till trafikdödat vilt ses i hundratal. En annan vanlig fågel var blåskatan som lever just i den sydvästra delen av Spanien och Portugal och österut inte återfinns förrän i Indien. Minervauggla kunde även noteras då den i fullt dagsljus jagar efter sin föda.

Några särskilda fågellokaler som besöktes var våtmarken vid Arrocampo och Peña Falcon-klippan.
Vid Arrocampo fanns flera hägerarter och vassångare och en morgon sågs även en svartvingad glada flyga förbi.
Peña Falconklippan är en hög klippa som håller ett gammalt kloster och har en fantastisk utsikt. Här gick det se Spaniens tre arter av gamar samtidigt.  Klippan ligger så högt att det gick att se gamarna uppifrån då de lät sig stiga uppåt i termikvindar från det underliggande landskapet. De tre arterna av gam, och som vi fick se bilder av, är smutsgam, gåsgam och grågam, där den sistnämnda är den största med ett vingspann på 290 cm.

Utanför staden Trujillo finns Belenslätten. En vidsträckt slätt med betesdjur, vallhundar och tjurar mot en fond av höga berg. Därifrån visades bilder av kornsparv, biätare, ängshökar och spelande stortrapp.

Inifrån Trujillo, vid en nedlagd tjurfäktningsarena sågs ett stort antal häckande rödfalkar. De hade sina reden under det storkupiga tegel som omgav arenan.

Extremadura håller om vintern även våra tranor dit de flyttat för att övervintra och äta ekollon i stora korkekskogar.

Kvällen avslutades med fika och samtal och Lars-Peter svarade på frågor.