EU-medlemmarnas användning av utsläppsrätter från klimatkompensationsprojekt måste ses över. Därför skickar Naturskyddsföreningen tillsammans med andra organisationer brev till europeiska ministrar. I breven uttrycker vi vår oro för att möjligheten att klimatkompensera inom det europeiska handelssystemet kväver behoven av investeringar i att minska utsläppen av växthusgaser på nationell och regional nivå.
Givetvis ska vi stödja utvecklingsländer i deras kamp för att anpassa sig till klimatförändringarna och minska ländernas utsläpp, men detta får inte ursäkta de åttaganden som vi även måste göra på hemmaplan. När vi sedan bistår utvecklingsländer, som oftast drabbas hårdare av klimatförändringarna trots att de inte har bidragit till förändringarna i lika stor utsträckning som oss i Väst, måste vi göra det på ett sätt som inte äventyrar människors levnadsförhållanden och miljön.
Det är därför förkastligt att EU överhuvudtaget finansierar koleldade kraftverk, inte minst i egenskap av Clean Development Mechanism (CDM) -projekt. Även om det handlar om energieffektiviseringar så stimulerar detta uppbyggnaden av ett ohållbart energisystem. Energiförsörjningen genom fossila bränslen låses in i systemet med konsekvenser långt in i framtiden, trots det enorma behov av att minska utsläppen som vi brottas med.
Investeringar i förnyelsebar energi är enormt men det finns vissa former som är mer lämpade än andra. Problematiken med storskalig vattenkraft är ytterligare en faktor som tas upp i breven. De stora projekten har medfört många problem för lokalbefolkningar och miljön. Studier har dessutom visat att en majoritet av den storskaliga vattenkraften under Clean Development Mechanism (CDM) hade byggts även utan finansiering via den flexibla mekanismen.
Utsläppsrätterna som genereras bidrar således inte med den hypotetiska minskning av växthusgasutsläpp som krävs utan allt sker enligt business-as-usual. Trots detta möjliggör utsläppsrätterna till större utsläpp i Sverige och andra länder med åttaganden under Kyoto. Den så kallade ”rena” utvecklingen förblir oren, vilket också berör Joint Implementation (JI), -projekten.
Joint Implementation (JI) är en projektbaserad metod vilken kan användas för att minska växthusgasutsläppen. Den är för tillfället uppdelad i två spår där JI-kommittén står för övervakningen av spår 2-projekt men inte för de som går under spår 1. Projektgodkännande, övervakning och överföring av utsläppsminskningsenheter sker istället enligt den sistnämnda genom överenskommelse mellan två eller fler länder. Denna process har karaktäriserats av bristande transparens, ansvar och ekologisk integritet.
Mot bakgrund av dessa problem skickar Naturskyddsföreningen, i samarbete med CDM Watch, Environmental Investigation Agency, Friends of the Earth Europe och Climate Action Network Europe.organisationer, i dag brev till Lena Ek och Anna-Karin Hatt, som genom respektive departement är direkt involverade i dessa frågor. Med denna korrespondens hoppas vi få konkreta svar på hur de anser att Sverige bör göra för att hantera problemen.
Läs breven i sin helhet:
Öppet brev till Anna-Karin Hatt
Öppet brev till Lena Ek
För frågor, kontakta:
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, 08-702 65 20
Göran Ek, sakkunnig globala frågor på avdelningen för klimat, energi och transporter, 08-702 65 09